Alla inlägg under december 2015

Av kandelaber - 29 december 2015 00:50

I slutet av våras skapade min älskade man och jag det vackraste en man och en kvinna kan skapa. Jag var trött, illamående och fantastiskt lycklig. Ännu en gång växte all världens kärlek inom mig.

 
Men i tredje månaden, på en lördag, blev jag sjuk. 
Allvarlig infektion. Blödande hematob i livmodern. Antibiotika intravenöst. Hotande blodförgiftning. 
 
Men jag blev bättre. Ultraljud på fredagen. Mitt lilla äskade barn. Hjärtat slog så fint. Men infektionen hade förstört fosterhinnan. En trasig fosterhinna håller inte kvar det livsnödvändiga fostervattnet. Det rinner ut. Obarmhärtigt. 
 
Kunde det inte fyllas på fostervatten? Kunde det inte läka? Visst kunde det väl det? Snälla kunde någon ge mig ett svar?! Fanns det något hopp? Hallå?! Nytt ultraljud på måndagen. Låg alldeles stilla. Vågade inte röra mig. Vågade inte gå på toaletten. Om bara fostervattnet kunde stanna kvar! Vänta. Bara vänta. Mitt älskade minsta hjärta. Ditt hjärta slog. Men du låg alldeles still. Du hade inget att röra dig i. Ingenting. Fruktansvärda väntan. Såg det bättre ut? Producerades det mer vatten än vad som rann ut? Nytt ultraljud på fredagen. Omänsklig obarmhärtig fruktansvärd väntan. 
 
Men det såg inte bättre ut. Fosterhinnan var för trasig. I min livmoder var det ej möjligt att fortsätta leva. Infektionen förstörde det. Infektionen utplånade det. Mitt älskade minsta hjärta. Trots att jag såg ditt hjärta slå på ultraljudsskärmen så var lågan släkt. Livet var på väg bort. Nu var det slut. Det fanns längre inget alternativ. 
 
Fick ta en tablett som satte punkt för all kärlek som växt i min mage. 
I fjärde månaden föder jag mitt döda barn på kvinnokliniken vägg i vägg med BB. 
 
J ä v l a r  i  h e l v e t e
 
Ja man föder. Med värkar och smärta och allt. Efter tre dagar producerade min kropp mat till mitt döda barn. Sådan 
f r u k t a n s v ä r d psykisk smärta. 
 
I en och en halv månad efter blöder jag mycket varje dag. Efter en och en halv månad och otaliga läkarbesök sövs jag till slut och de sista resterna av graviditeten skrapas ut. 
 
Det är nu tre månader sedan. Min kropp läker. Min själ med så sakta. Men jag behöver en extra kram av dig ibland. 
 
För en av oss överlevde inte. Och det gör så fruktansvärt ont. 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards