Direktlänk till inlägg 29 december 2015

När det gör mer ont än man kan föreställa sig

Av kandelaber - 29 december 2015 00:50

I slutet av våras skapade min älskade man och jag det vackraste en man och en kvinna kan skapa. Jag var trött, illamående och fantastiskt lycklig. Ännu en gång växte all världens kärlek inom mig.

Men i tredje månaden, på en lördag, blev jag sjuk.

Allvarlig infektion. Blödande hematob i livmodern. Antibiotika intravenöst. Hotande blodförgiftning.

Men jag blev bättre. Ultraljud på fredagen. Mitt lilla äskade barn. Hjärtat slog så fint. Men infektionen hade förstört fosterhinnan. En trasig fosterhinna håller inte kvar det livsnödvändiga fostervattnet. Det rinner ut. Obarmhärtigt.

Kunde det inte fyllas på fostervatten? Kunde det inte läka? Visst kunde det väl det? Snälla kunde någon ge mig ett svar?! Fanns det något hopp? Hallå?! Nytt ultraljud på måndagen. Låg alldeles stilla. Vågade inte röra mig. Vågade inte gå på toaletten. Om bara fostervattnet kunde stanna kvar! Vänta. Bara vänta. Mitt älskade minsta hjärta. Ditt hjärta slog. Men du låg alldeles still. Du hade inget att röra dig i. Ingenting. Fruktansvärda väntan. Såg det bättre ut? Producerades det mer vatten än vad som rann ut? Nytt ultraljud på fredagen. Omänsklig obarmhärtig fruktansvärd väntan.

Men det såg inte bättre ut. Fosterhinnan var för trasig. I min livmoder var det ej möjligt att fortsätta leva. Infektionen förstörde det. Infektionen utplånade det. Mitt älskade minsta hjärta. Trots att jag såg ditt hjärta slå på ultraljudsskärmen så var lågan släkt. Livet var på väg bort. Nu var det slut. Det fanns längre inget alternativ.

Fick ta en tablett som satte punkt för all kärlek som växt i min mage.

I fjärde månaden föder jag mitt döda barn på kvinnokliniken vägg i vägg med BB.

J ä v l a r i h e l v e t e

Ja man föder. Med värkar och smärta och allt. Efter tre dagar producerade min kropp mat till mitt döda barn. Sådan

f r u k t a n s v ä r d psykisk smärta.

I en och en halv månad efter blöder jag mycket varje dag. Efter en och en halv månad och otaliga läkarbesök sövs jag till slut och de sista resterna av graviditeten skrapas ut.

Det är nu tre månader sedan. Min kropp läker. Min själ med så sakta. Men jag behöver en extra kram av dig ibland.

För en av oss överlevde inte. Och det gör så fruktansvärt ont.

Allmänt

Dela

Är det bättre att dö?

Kommentarer (0)

Av kandelaber - 20 mars 2022 06:39

Kanske borde jag ta mitt liv?

Ångest

Kommentarer (0)

Av kandelaber - 11 februari 2022 12:00

Tänk om någon såg? Begrep? hur jävla ont det gör. Att inte kunna mötas och förstå. Att bli missförstådd så ofta. Att det gör så jävla ont, att skada sig själv är enda sättet att komma loss. Smärtan av att inte förstå. Att inte bli förstådd. Det känn...

Tack Gud

Kommentarer (0)

Av kandelaber - 21 juni 2013 23:34

Tack gode Gud för allt du ger mig och mitt barn. Jag tackar dig från djupet av mitt hjärta? ...

Ensam

Kommentarer (0)

Av kandelaber - 17 maj 2013 08:06

Den där känslan av att ingen skulle bry sig om något hände mig. Att om jag försvann skulle ingen veta. Den där känslan av att vara så jävla ensam att man bara tynar bort till noll och ingenting. ...

Ensam

Kommentarer (0)

Av kandelaber - 6 maj 2013 08:08

Fy fan vad jag känner mig ensam. Riktigt jävla illa är det. Vill ha någon att uppleva alla vackra saker och känslor med. Kan jag inte få betyda något för någon? Kan inte någon vilja ha mig? Jag är så ledsen :( Ensam ensam. Jag vill uppleva livet med ...

Visa fler inlägg